• Blogg

Lösträning - berättelse om Kelly

Att kunna ha sin hund lös är kopplat till frihet, samspel och glädje. För vem vill oroa sig för att hunden sticker iväg direkt om den kommer lös?

Förra vintern hade jag problem med att ha Kelly lös. När kopplet åkte av så försvann hon och kom tillbaka när hon kände för det. Det hörs ju själv att det inte är okej! "Koppeltvång" infördes och Kelly fick inte vara lös. Från att ha haft henne lös 9/10 gånger till att alltid ha henne kopplad var inte kul och jag saknade att kunna gå avslappnat med kopplet i fickan och hunden bredvid. Ett mål hade jag ju i alla fall - det skulle vi kunna göra igen. Jag började träna inkallning med flexikoppel och långlina. Metoden att "springa åt andra hållet och tjoa" har aldrig fungerat för mig och Kelly. Har hon sett/hittat något intressant så struntar hon fullständigt i om jag springer åt andra hållet. Metoden jag har kört är att snabbt få tillbaka uppmärksamheten, detta genom att springa med hårda steg mot henne. Klampandet av mina steg är det som oftast har avbrutit och har det inte det så är har jag ändå kommit närmre och då kunnat kasta något bredvid eller petat till henne. Så fort uppmärksamheten var där den skulle, hos mig, blev jag såklart superduperglad och bjöd på godis, lek och gos!

Det går inte på en dag att träna sin hund till att vara lös. Kelly och jag hade en del motgångar. En gång slet hon sig från långlinan (spännet lossade) och hon for till skogs. Jag packade ihop linan och gick rundan som vi skulle gått själv. När jag kom hem möttes jag av en låg, förrvirrad hund som nog undrade vart matte var. Jag sa varken bra eller dåligt, gick bara in och struntade fullkomligt i henne då jag inte hade humöret för att berömma henne för att hon faktiskt kommit hem och stannat där tills jag kom. Att hon hade slitit sig irriterade mig för mycket. Så ibland är det okej att bli irriterad och att faktiskt vara det. Men att låta det gå ut på hunden är inte okej och därför är det ibland bättre att bara strunta i hunden och låta irritationen gå över innan man gör något mer.

Idag räcker det oftast med att stampa i marken för att bryta om Kelly fått upp något intressant. Visst drar hon iväg på lite äventyr, speciellt om det är flera hundar lösa. Men jag litar på henne och hon drar inte iväg så fort kopplet åker av och hon sliter inte sönder en långlina för att dra till skogs.

Idag går Kelly och jag på våra promenader, avslappnade och med kopplet i fickan... / matilda

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln